Jag känner mig helt kluven, jag är i två delar nu. Den ena delen är jag och den andra är du. När du kom in i mitt liv kände jag mig hel men nu när du försvann så saknas det en stor del. Halva mig är borta och den finns inte hos dig men din halva kommer alltid finnas kvar hos mig. I hjärtat sitter du och ler och det för mig bara att vilja gråta mer och mer.

Jag tänker på dig fast jag inte vill och får svårt att sitta still. Vad ska jag ta mig till? Det sårar så att inte få ha dig här och vara så långt isär men ändå. Du vill inte ha mig där… Varför önskar jag då varje dag att det skulle bli du och jag? Jag vet vad du vill och jag räcker inte till, håller inte måtten utan jag drog nitlotten och nu står jag här… Ensam och kär med min kropp helt isär och önskar att du någon gång skulle vilja vara här.