Jag ger upp nu, gråtit hela förmiddan och nu struntar jag i det här. Det får vaar som de är och jag orkar inte kämpa vidare i hopp om att nånting faktiskt ska bli bra. Lägger ner mitt svärd och slutar att kriga för nu får motståndarna ta över...

Skrev det tidigare idag men vid tio i 11 kom mamma hem och vi har pratat nu i  över en timme och jag vet vad jag ska göra nu. Jag ska försöka kämpa på och jag måste testa nya vägar eller rättare sagt ta upp dne gamla vägen och nu har jag verkligen fått lära mig av mina misstag. Man ska inte tro på människors yttre och man ska lära känna en människa innan man förtror sig till den. Jag ska inte mera lyssna på alla andra för att hjälpa do m upp när dom sedan lämnar en nere på botten. Jag har själv suttit mig i den här situationen i brist på kunskap och det vet jag nu.
Jag är för svag för att ta mig upp just nu men ska inte falla neråt mer. Jag vet att jag själv ligger långt nere på botten i mitt svarta hål och jag känner att hålet bara blir mindre och jag sugs ner men nej jag ska inte längre ner! Jag ska kämpa tills sista stund nu för de kan bli bra, kanske inte nu, kanske inte idag men nån gång för jag ska finnas kvar...